Andäktig musik

I dag var det fredag igen då. Men inte vet jag vad som händer bara för det. Jag skulle tro att det blir en lugn helg med tid för lite musik, film och eftertanke. Känner att jag har kommit in i en känslosam period när det gäller musiken. Gillar enkelheten med Thåström, det spontana med Håkan Hellström, det drömska med The Radio Dept. och Cocteau Twins, och det andliga med Dead Can Dance, för att inte tala om Brian Enos mystiska & atmosfäriska sound. Känslan är som om jag har blivit religiös. Eh. Makes no sense. Men iaf. Borde kanske ta och sätta ihop en playlist så att ni förstår vad jag pratar om.